Det är skördetid. Mat finns i överflöd och det är stressigt värre. Det gäller att fylla gömmorna med mat, för om ett halvår svälter alla som varit lata under skördetiden.
Förlåt! Det där var från en blogg jag skrev för hundra år sedan. Nu för tiden fixar en bonde odlandet åt fem man som tillverkar manicker, fyra man som transporterar, sju kvinnor som sticker nålar i tre personer som är sjuka och så till fyra personer som tittar på bildskärmar. Ändå svälter ingen. Inte ens i mars månad.
För några dagar sedan var jag ute på skörderunda i skogen. Bär, svamp, nötter och en del grönt blev skörden. Smaskens! Nere på de stora fälten brummade traktorer för att skörda mat åt bildskärmstittare. Jag gick dit och tittade på maten. Gräs!
Jag gillar siffror och mätinstrument. På en dags nötplockning får jag ihop energi för 13 dagar x 2200 kcal. Bonden med sina maskiner får ihop så mycket gräs att han kan föda en person i 235 år, på en dags skörd! Men gräs smakar inte gott, så jag fortsätter äta skogsmat. Att bonden fortsätter med gräs beror på att det är vad som efterfrågas. Gräsväxter ger billig mat som köps mer än goda men dyra bär och nötter.
Hur blev det så här?
Tack vare min vän Bosse biolog och författaren Jared Diamond vet jag svar:
Gräsväxterna gav inte godast mat eller mat som människor mådde bäst av, utan mest mat. Så mycket mat att gräsätande människor inte behövde ägna särskilt mycket tid åt grässkörd. Istället kunde de bygga vapen, fara runt och erövra världen och sätta nötplockarna i små burar. Senare upptäckte man att gräsväxter skilde sig en del från de flesta andra växter, som man började kalla ogräs. På odlingarna kunde man hälla gifter som gräset tålde men som dödade ogräsväxterna och alla små gräsätare. Så blev gräsväxterna effektiv mat.
Bagarna lärde sig mixtra med gräset och göra porös mat som såg större ut än den egentligen var. Bröd kallades det som blev världens mesta mat. Bönderna lärde sig odla allt segare gräs för allt fluffigare bröd. Gummibrödet gjorde många människor sjuka. Till sjuka människor kunde någon sälja piller och sprutor som gjorde att sjukdomen inte kändes, så det blev också succé.
Någon upptäckte att gräs blandat med små svampar kunde göras till en dryck som fick människor att tro att de har jätteroligt, fastän inget händer. Även svampig gräsdryck blev en jättesuccé, trots att drycken gjorde många glada människor sjuka.
Så är det med oss människor. Vi är så påhittiga att vi kan göra dumheter till succéer och människomat av hästmat.
Det var mänsklighetens historia i ett litet nötskal.
//Mikael